Jag heter Hussain

Jag heter Hussain. Min far dog i en bilolycka när han var på väg hem från att ha besökt helgedomen för Muslim bin Aqeel. Jag var bara två år när detta hände, men jag kommer ihåg att min mamma förändrades. Hon blev orolig och deprimerad och ibland såg jag henne kämpa för att kunna somna. Hon brukade skicka mig till min morbrors hus när jag blev för högljudd. Min morbror har försökt hjälpa henne att se en läkare men nu får vi stöd från Al-Ayn. Jag hoppas att hon snart blir bättre.

#Värna Våra Barn

Bli fadder till ett föräldralöst barn idag.

Min dotter Zahra

En berättelse om offer

Min dotter Zahra har aldrig träffat sin pappa. Han dödades i den pågående konflikten när jag var gravid. På grund av en familjestrid kvarstår min dotter med mina svärföräldrar under dagen och jag ser henne endast under natten. Ibland väcker jag henne på natten, så vi kan leka tillsammans. Min favoritdag i månaden är den dag då vi går till Al-Ayn-kontoret. Jag klär henne och folk frågar mig ofta om det är hennes födelsedag – men det är bara för att jag vill få ut det mesta av tiden jag har med henne. Det är den enda gången jag ser henne under dagsljus.

#Värna Våra Barn

Bli fadder till ett föräldralöst barn idag.

Jag heter kawthar.

  Ett år besökte jag Imamernas tempelar med min familj. Vi gick runt marknaden och såg ett vackert rött hårspänne. Det var det vackraste i affären. Jag frågade min mamma om jag kunde köpa den – men jag visste redan svaret. Den kostade 3.500 dinarer – det beloppet kunde mata hela vår familj för en dag. Följande morgon när jag vaknade upp såg jag det röda hårspännet liggande på min kudde. Jag kunde inte tro det! Min pappa hade köpt den åt  mig och jag bar den överallt. När han gick bort, slutade jag bära den.  Jag var för rädd att den skulle gå sönder och med det skulle mina minnen med honom krossas. Jag bär det för dig idag, så du kan ta ett foto – men var försiktig med det. När min pappa dog var jag endast 4 år gammal.

 

#Värna Våra Barn

Bli fadder till ett föräldralöst barn idag.

Abdul-Razzaq

När 7-årige Abdul-Razzaq tillfrågades om hans ålder svarade han ”20 år”.

Abdul-Razzaq och hans 3 syskon blev tidigt faderlösa när deras far och deras äldre bror dog i en bilolycka. Trots svårigheterna lyckas barn som Abdul-Razzaq hålla ett brett, oskyldigt leende som fångar hjärtat på andra människor.

Med Al-Ayns stöd har nu Abdul-Razzaq, hans syskon och deras mor tillgång till det som tillfredsställer deras behov finansiellt, socialt och studiestöd samt tillgång till hälso- och sjukvård.Hjälp oss att minimera den klyftan som existerar i samhället mellan faderlösa barn som Abdul-Razzaq och deras jämnåriga.

 

Jafars psykiska smärtor

Depression, isolation samt plockning av huvudhåret är vad faderlösa Jafar lider av efter förlusten av sin far!

Faderlösa Jafar är knappa 13 år gammal och trots det lider han av psykiska smärtor, däribland konstant depression och isolation. Han vill inte prata med någon, lider av tvångssyndrom och rad andra psykiska smärtor efter förlusten av sin far. Därför har Al-Ayns rådgivnings- och rehabiliteringscenter snabbat på Jafars rehabiliteringsprocess och format ett eget schema för honom. I rehabiliteringsprocessen inkluderas Jafars mamma för att fungera som ett stöd tillsammans med den professionella psykologen. Samtidigt får hon råd av psykologen angående hanteringen av Jafar vid olika situationer och psykologen underströk vikten av att hålla sig borta från barnaga. I denna rehabiliteringsprocess användes diverse metoder för att hjälpa Jafar, som exempel höll man Jafar ockuperad med underhållande aktiviteter samt använde professionella metoder för att öka hans sociala aktivitet och hjälpa honom bli av med hans tvångssyndrom. En utförlig studering av den miljö som Jafar lever i utfördes också.

Tack vare den koncentrerade rehabiliteringen lyckades man bota Jafar med rekordfart och nu lider Jafar inte längre av ovannämnda smärtor. Utöver det har Jafar lyckats hitta en bästa kompis som hjälper honom förbättra sin psykiska hälsa.

Al-Ayn dokumenterar hundratals liknande fall över hela Irak och understryker behovet av att stå emot dessa sociala hinder och hjälpa alla föräldralösa/faderlösa som lider av svår psykisk ohälsa. Om de nödvändiga åtgärderna inte vidtas vid rätt tillfälle riskerar den psykiska ohälsan bli alltför vanlig i landet.

Åttaåriga Aous

Ännu ett faderlöst barn som räddas från sin psykiska ohälsa!

Åttaåriga Aous är ett faderlöst barn, som på grund av sin psykiska ohälsa och ett hårt chocktillstånd, försökte röra vid strömkablarna. Detta på grund av att denne saknar sin pappa som dog genom en elektrisk chock (och som Aous bevittnade). Därför ville Aous själv drabbas av en elektrisk chock då han trodde att han skulle komma närmre sin far genom en sådan handling.

Denna faderlösa unge frågar konstant om sin far;

Är min far hungrig?

Sover han eller är han vaken?

Tänker min far på mig på samma sätt som jag gör det?

Det här påverkade självfallet hans psykiska tillstånd negativt då han var under konstant depression och aggression som kom att ta över honom. Han tål inte sin mamma och det hon säger. Likaså tål han inte sina småsyskon. Aous lider dessutom av att inte kunna glömma bort sin fars dödshändelse. Allt detta ledde till en underprestation i skolan.

Trots att Aous försöker leva vidare med sin familj och hjälpa dem, försökte han skära sig själv till döds som resultat av sin fars dödshändelse. Lyckligtvis, fanns hans mamma på plats och räddade honom.

Denna händelse, och denna faderlösa unge, har övervakats och dokumenterats av rådgivnings- och rehabiliteringscentret, en avdelning inom Al-Ayn som försöker rädda barn med sådana krossande upplevelser som Aous.

 

 

Läs Berättelsen om Hassan

Läs Berättelsen om Hassan Att dö och få se sin mammas lik vanhedras är de främsta tankarna som cirkulerar hos det faderlösa barnet Hassan. Detta efter att ha tvingats fly från sitt hem samt sett sin pappa dö. Barnet Hassans fall är bland de unika fallen som Al-Ayn föreningen stött på. Denna faderlösa unge, som Al-Ayn föreningen omfamnat, är knappa 12 år och är bland de överlägsna i skolan. Utöver det så utför han origami utmärkt. För tillfället bor han tillsammans med sin mor och sina två syskon i ett 35 m² stort hus. Trots Hassans unga ålder har han hunnit se på medan hans fars like förnedras av terroristerna, tvingats fly och förlora sin farbror, en farbror som Hassan höll så nära. Dessa horribla upplevelser har resulterat i en mycket svår psykisk ohälsa där Hassan får tankar om sin mors död och se på medan hennes kropp vanhedras. Han oroar sig också över att separeras från henne någon dag. Utöver det, vägrar Hassan övernatta i vandrarhemmet på grund av att hans far inte finns vid hans sida och han går ut under natten för att leta efter sin mammas kropp (då han tror att hon dött). Rehabiliterings- och rådgivningscentret tillhörande Al-Ayn föreningen har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att kunna erbjuda Hassan en super snabb rehabilitering på enbart 90 dagar. Denna 90-dagars långa rehabiliteringsprocess delades upp i 3 olika pass samt med 3 uppföljningsmoment. Under den här processen såg den professionella psykologen till att forma ett eget schema och program för barnet Hassan. Psykologen började se en positiv förändring i Hassans psykiska samt hälsotillstånd, tack vare den noggranna uppföljningen och rehabiliteringen som Al-Ayn föreningen erbjöd. Hassan blev av med sina rädslor, hans sociala aktivitet förbättrades markant och har nu skaffat sig flera kompisar. Rehabiliterings- och rådgivningscentret arbetar månadsvis med ett tiotals fall som är likt Hassans. Då erbjuds samma rehabiliteringsprogram som Hassans och flera professionella psykologer ser till att hjälpa de övriga drabbade föräldralösa.

 

Jafar begå självmord!

Varför försökte Jafar begå självmord efter att sin far miste livet?

Därför ville 10 årige Jafar begå självmord!

En av de psykiska fallen, som Al-Ayn Rehabiliterings- och rådgivningscenter har fått i uppgift att behandla, handlar om Jafar, en 10 årig pojke som nästan lyckades ta livet av sig genom att hänga sig själv i ett av klassrummen i hans skola. Tack vare sin vän lever han idag, dock med väldigt allvarliga psykiska problem.

Jafars självmordstankar började dyka upp efter att ha förlorat både sin pappa i ett bombdåd och sett sin äldre bror död. Han drabbades av en svår depression, livet hade ingen betydelse efter hans fars och brors bortgång. Depressionen utvecklades till ett tillstånd som gjorde honom aggressiv och detta isolerade honom från omvärlden.

Psykologerna i Al-Ayns rehabiliteringscentrum hävdar att förlorandet av hans far och pratandet i familjen om explosionens detaljer samt se sin bror dödad framför sina ögon ligger till grunden av den psykiska ohälsan som Jafar har råkat ut för.

Pressen som legat över modern har lett till att hon inte kunnat ta hand om Jafar på det sättet som han hade behövt, hon var så upptagen med att sörja hennes äldste son att hon glömde att hon hade en till son. Detta ses som förståeligt från moderns håll och Jafar har fått en möjlighet till rehabilitering.

 

Mariams reaktion!

Vad var Mariams reaktion efter att ha sett sin döde far täckt med blod? Mariams psykiska ohälsa började den dagen som hon fick syn på sin älskade pappa täckt med blod. Han var död. Hennes chock efter denna synen ledde till att hon fick posttraumatiskt stressyndrom. Det innebär att varenda detalj, som har med hennes pappas död att göra, upplevs som en mardröm. Även de ritualer som vanligtvis utförs när någon muslim dör t.ex. recitation av koranen. Förutom detta så isolerade hon sig från familj och vänner, tappade självförtroendet och blev aggressiv. På grund av psykiska följder tvingades 13 åriga Mariam att hoppa av högstadiet. Al-Ayns rehabiliteringscenter hjälpte Mariam med hennes psykiska tillstånd genom psykiatrisk behandling. Hela behandlingen var välplanerad och utfördes av skickliga psykologer. Behandlingen varade i 120 dagar och omfattade bl.a. korrigeringen av negativa tankar till positiva genom att låta henne skriva ner sina negativa och positiva tankar och sedan låta henne koncentrera sig på de positiva. Andra saker som ingick i behandlingen var att använda sig av olika belöningsmetoder, där Mariam blev belönad för varje framsteg som hon gjorde. Behandlingen innefattar även en kontinuerlig uppföljning av Mariams psykiska tillstånd. Fyra månader efter behandlingen gjordes det en ny undersökning av Mariams tillstånd av en forskare inom psykologi. Resultaten var väldigt positiva och Mariam hade tack vare det terapeutiska programmet blivit frisk igen. Metoden att skriva negativa tankar och byta ut de mot positiva samt att göra ett arbetsschema med olika delmål, visade resultat. Detta ledde till att hon kunde återfå sitt förtroende igen och aktivera det sociala nätverket genom att gå ut och delta i olika aktiviteter och skaffa sig vänner. personlig information: Ålder 13 år Syskon: 4 st kön: flicka boende: bra hälsa: trötthet & kraftlöshet Relation/förhållandet: Bor hemma med sin familj Årskurs: 7 problemet och dess orsak: – ilska – Dåligt självförtroende – Blyghet/blygsel – Att hamna utanför samhället – Lämna skolan och kompisarna – Rädsla för ljudet av recitation av koranen. Behandlingsprogram: – Antal dagar: 120 – 4 behandlingar – Undersöka det psykiska tillståndet och dess orsak. – Korrigeringen av negativa tankar till positiva. – En tabell med de positiva och negativa tankarna. – Meditation – Inta positiva resp. negativa roller, för att uppleva skillnaden. – Provlyssna gradvis på recitation av koranen. – Uppmuntra med gåvor. – Aktivera den sociala nätverket genom att börja med familjen. Informera mamman om att inte använda våldsmetoder i uppfostrandet. Resultatet: – Aktivera den sociala nätverket. – Fick tillbaka sitt självförtroendet – Lyckades mer än en gång lyssna på recitation av koranen och var på gott humör.

Tabarak besöker sin far i kyrkogården

Redan vid ung ålder förlorade Tabarak sin far som blev martyr bland den Folkliga mobiliseringen. Första träffen med den nio åriga Tabarak var när hon besökte oss med sin mor i vårt kontor i Irak. Hon trädde in i kontoret med en sorgsen blick, ännu ett barn som fått sin oskyldiga rena lycka bestulen. Ännu ett barn som fått sin barndom tagen ifrån sig.

Hennes far var familjens inkomstkälla, utöver den förkrossande sorgen över förlusten me…d hans bortgång tillkom oroligheten för vardagens kostnader. De ansökte därför om ekonomiskt månadsstöd ifrån Alayn stiftelsen men deras besök hade skett sent vilket fick oss att undra, hur det kommer det sig att de inte besökte oss tidigare så att de inte ska behöva oroa sig och kunna få sörja i ro.

Mamman gjorde anspråk för att ge svar men hann inte tala innan Tabarak, som svarade:

”Vi åkte för att besöka min far i kyrkogården. Jag skrev ett brev till honom.”

Under tiden Tabarak talade om sitt brev fick mamman hjälp med det ekonomiska bidragen som hon ansökte om. Tabarak fick följa med till den psykologiska rehabiliteringscenter hos Alayn för att säkerställa hennes psykiska hälsa och kunna bidra med stöd ifall det skulle behövas i hennes situation.

Tabarak fortsatte berätta om brevet hon skrev till sin far, hon talade om att hon vid varje besök hon gör till sin far i kyrkogården så skriver hon ett brev. I brevet inleder hon med att hälsa på sin far, hon fortsätter med att berätta om sina tankar, hon talar om hur bra det går för henne i skolan för hon vet att detta gör hennes far glad. När hon är klar kysser hon brevet och lägger den vid hans gravsten. Hon lättar på hjärtat och uttrycker sin saknad, hon talar om hur hennes mor gråter varje natt av saknaden och önskar att han ska återvända.

När Tabarak kommer hem efter besökte i kyrkogården väntar hon ivrigt på att få ett form av svar ifrån hennes far för hennes brev hon lämnat vid hans gravsten. Efter varje besök lägger hon sig med förhoppningen att vakna till ett brev signerat ifrån hennes far under hennes kudde, men varje morgon blir återigen en besvikelse. Hon vägrar att förlora hoppet utan stärker sin tro på att hennes far hör henne och kommer svara på hennes brev så hon slutar inte skriva. Vid varje besök i kyrkogården skriver hon sitt meddelande på brevet, kysser den och lägger den vid hans grav, och varje natt lägger hon sig med förhoppningen att vakna till hans meddelande.

Abdul Rahman

En varm solig dag i trakterna av Bagdad kliver en av medarbetarna in i kontoret på Alayn förening med sorg i ansiktet. Vi på kontoret blir tagna och förundrande på vad som kan ha skett?

Kollegan tar ett stort andetag och sätter sig ner med tårar i ögonen och med en förtvivlad röst. Han börjar sakta med att nämna ett namn på ett litet barn. Abdul Rahman var namnet på en oförglömlig historia som vi fick ta del av. Ett barn vars ansikte fylld av oskuld och ett ansikte som förlorat färgen.

Ett barn vars liv var full av glädje och skratt. Ett barn där alla hans dagar spenderades omkring sin familj och där han spred kärlek. Ett barn som vid en dag skulle fira sin födelsedag och kom istället att bli till en dag av förlust. Där vid ett ögonblick, vid en sekund och vid ett bombdåd förlorade pojken inte bara sin framtid men även en del av sin familj. Ett stort nedslag av fysisk som psykisk förlust.

Det som kom att bli värre var upptäckten av en skada i hjärnan och förlusten av hörseln som resulterade till att den lilla pojkens avskildhet och ensamhet.

Modern som nu var den enda familjemedlemen kvar kämpade med frustration till att göra pojkens vardag bättre. Desperationen ökade då ekonomin brast när pojken genomgick en operation i Indien. Denna operation var det enda hoppet, då pojken kunde i efterhand få hörselapparat. Dock blev det en fråga om kostnad som fick mamman att brista ut i tårar och blev sömnlös i dagar.

Ändock finns det en vers i koranen som säger ”After every hardship comes ease”. Som säger att efter varje svårighet kommer lättnad. Lättnad som varje individ eftersträvar och oftast kommer med hjälp av en annan. Det finns därför änglar på denna jord. De kanske inte har synliga vingar eller gloria men dem finns i form av människor som hjälper i nöd och lust.

Lilla pojken, Abdul Rahman, fick kontakt med en av våra månadsgivare som fungerade som en hjälpande hand och skyddsängel. Enbart detta som kan ses vara väldigt lite betyda så mycket för en liten pojke som Abdul Rahman och sin mamma.

Sakta men säkert förbättras Abdul Rahmans vardag. Den glädjen som en gång hade försvunnit har nu med hjälp av en eldsjäl återfunnits. Ett leende har väckts till liv och allt detta tack vare vår månadsgivare (Mohammed Abdul-Hussein).

Alayn och alla våra månadsgivare finns för att ge hopp och kärlek för alla barn som Abdul Rahman. En ny chans på livet och hopp om framtiden för alla dessa föräldralösa barn. Detta upplevs dagligen genom glädjetårar, skratt och skrik av tacksamhet och tro på mänskligheten.

Denna berättelse om Abdul Rahman likt många andra väcker känslor och hopp om att en dag, en vacker dag kommer exakt allt bli bra.

En mor och hennes tre barn

Jag vaknade varje dag vid hans sida, jag väckte honom och vi började förbereda frukost till våra tre barn. Han brukade koka vattnet medan jag värmde brödet, han brukade väcka barnen och jag klä dem. Vi brukade sitta runt vårt lilla bord och framför mig fanns varmt te och bröd, jag åt alltid sist, ville att de skulle bli mätta men då brukade han dela på sitt bröd och ge mig ena halvan. Vi var inte förmögna, men vi var lyckliga och jag hade tagit för givet att dessa dagar skulle förbli så. Men tyvärr kom den dagen då allt förändrades. Jag började vakna ensam, jag började koka vattnet, värma brödet, väcka barnen och klä på dem helt ensam. Där fanns inte han som brukade dela sitt bröd till två halvor för han hade blivit mördad, min man hade blivit mördad av terroristerna. Jag fick aldrig mer se honom efter det.

Några dagar efter hans bortgång började brödet ta slut, jag blev tvungen att flytta till min mans familj men de var precis som oss, klarade sig precis på det de hade och kunde inte ta hand om oss. Vi hamnade på gatan, utan något tak, utan något bord eller bröd men ett hopp av någon form av skydd var vad som höll oss vakna.

En morgon satt jag med barnen på Bagdads gator, väntande på att någon av dem som passerade oss skulle hjälpa mig, en slant för dagen var en chans att överleva. Jag kände doften av bröd, en kvinna stod framför mig och delade på sitt bröd och gav mig ena halva och mina barn andra halvan. När hon såg mig ge min halva till barnen kom hon fram och sa ” Barnen behöver en stark mamma, ät du också”.

Mina tårar föll, för så brukade han säga till mig.